nillasfamilj.blogg.se

-Vill jag ens bli mamma?

-Man blir ju så låst! (Kan tillägga att jag hade 2 hundar)

-Kommer jag orka med alla måsten?

-Kommer aldrig vara nr 1 längre..

-Festa kan man ju glömma!

-Massa saker ÖVERALLT!

 

Osv osv..Nej, jag skulle inte bli mamma bestämmde jag mig för! Jag hade mina hundar som jag älskade lika mycket som folk älskade sina barn (det har jag ju insett nu är ren skitsnack, det är bara folk utan barn som kan säga så). Jag var helt enkelt nöjd med det jag hade och jag slapp alla dom där jobbiga måsten och offra saker!

 

Jag levde som jag alltid hade gjort och med handen på hjärtat ett väldigt destruktivt liv. Helt plötsligt i april 2012 började jag må väldigt dåligt psykiskt, gick ifrån på jobbet och bara grät! Vad hände liksom? Veckorna gick och efter ett tag så kom jag ju på att min mens va sen.. Kanske skulle ta ett gravtest? Sagt och gjort 11 Maj 2012 gjorde jag ett test som visade +! Av någon anledning blev jag överlycklig (jag som inte ens ville ha barn!). Nu förstod jag ju även varför jag mått så som jag mått de senaste veckorna. 

 

Tänkte hela tiden, vad ska folk tycka, jag och Kia hade bara varit tillsammans i 1 år? 

Kommer jag klara alla dessa måsten och uppoffringar? Men vi bestämmde oss för att vi skulle behålla barnet, jag mådde mer eller mindre dåligt psykiskt hela graviditeten men när jag väl vant mig vid tanken av att jag skulle bli mamma kunde jag inte annat än le varje gång jag tänkte på det. När alla saker var på plats och det närmade sig BF längtade jag och räknade ner dagarna tills jag skulle ha min dotter i famnen. 

 

Melody kom till oss tidigare än beräknat och plötsligt låg hon på mitt bröst den 6/12-2012! Jag kunde inte förstå vad som hade hänt, jag va MAMMA! Och jag var lyckligare än jag någonsin varit, de kommande 3 dygnen sov jag kanske sammanlagt 5 timmar. Kunde ju inte slita blicken från mitt underverk. Nu insåg jag vad livet gick ut på och varför folk skaffar flera barn.

 

Lyckan är och var total! Att bli mamma är det absolut bästa beslutet i mitt liv och jag ångrar mig inte för en sekund i världen. Det jag gjorde var inga uppoffringar, det var skönt att äntligen ha hittat meningen med livet! 

 

Mitt barn (snart mina barn) är det absolut bästa som hänt mig ♥

 

Puss&Kram/Hormonmamman som var tvungen att skriva av mig!