nillasfamilj.blogg.se

Vissa dagar känner jag bara att jag vill gå ut på gatan och skrika om min lycka som mamma. Jag menar, finns det något större i livet man kan uppleva än att bli förälder? Dessutom tror jag att det är precis lika stort för pappan som för mamman.

 

Vad jag då inte kan förstå är färäldrar som lämnar sina barn av olika anledningar, kan man leka göra barn och bestämmer sig för att behålla det ska man f*n ta det ansvaret som löper livet ut också. Sen finns det ju de föräldrar som tro sig ha rätten att ta ifrån ett barn den ena föräldern, jag tycker det är förjävligt rent ut sagt! Självklart om den ena förälderna är en fara för barnet/barnen så ska man kanske fundera över om umgänget bör vara bevakat eller liknande men jag tycker ALDRIG att det är rätt att kapa banden helt, mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa det spelar liksom ingen roll vad som hänt eller inte hänt. Sen kan jag tycka att i Sverige är vårdnadstvister extremt utdragna, jag menar hur svårt ska det vara att utreda fallen och göra det som ses bäst för barnet så fort som möjligt? Jag tror eller vet kan jag nästan med all säkerhet säga att, ju längre tid en sån här utredning tar destu mer skada tar barnet av hela situationen och det är faktiskt barnen det handlar om.
Den dagen jag valde att skaffa barn så valde jag även att jag ALDRIG mer kommer att hamna på första plats och så tycker jag att alla borde tänka innan man skaffar barn och är man inte villig att komma på andra plats så kanske man inte ska skaffa barn just då.

 

Nej usch nu har jag nog fått skriva av mig lite, och nej jag syftar inte på någon/något specifikt, detta är bara något som jag ofta väljer att läsa om och tänker på så kände att jag var tvungen att skriva av mig lite.